Så mycket känslor, tankar med mera
Allt jag känner är kaos så mycket minnen och så många tårar som bara rinner.
Frågar mig själv ofta varför just jag? Varför ingen annan?
Allt bara spelas upp inom mig om och om igen.
Så mycket jag vill ha ur mig men så lite som jag kan få ur mig.
All denna ängslan, oron och rädslan kan jag inte sätta ord på ordentligt.
Kämpar på men känns som om jag bara faller, faller, faller och faller tillbaka till ruta noll eller något.
Allt jag vill är sudda ut allt som varit och bara börja om på nytt.
Bygga upp det livet som jag så länge har drömt om.
Men just nu känns allt omöjligt. Allt jag ber om är att allt ska vara bra.
Övergrepp, ja allt som varit snälla ta mig bara härifrån.